VÄGRA BLUNDA FÖR VERKLIGHETEN!!!!

Min enda fråga är "-God is good!?????"

Bilder ifrån mitt besök på Sun Rise Nursery i Gambia

Utanför skolan.




Träplankor som sittplatser

Rundtur

Hunger är inte ett naturfenomen - det är ett politiskt val!

DET FINNS NOG MED MAT åt alla i världen. Trots detta lägger sig över 800 miljoner människor hungriga varje kväll. Tillgång till mat är en mänsklig rättighet. Ändå dör varje dag 16 000 barn för att de inte har tillräckligt att äta.

NU RISKERAR YTTERLIGARE 100 miljoner människor att kastas in i hungern på grund av den rådande matkrisen. Det innebär att snart en miljard människor - framför allt kvinnor och barn - är hungriga.

Världens ledare måste förverkliga fattiga människors rätt till mat.


Rika barn leka bäst....... ?

Han var svart, prostituerad, hjälplös och han ropade på hjälp!

Jag klev in genom dom stora portarna till hotellet tillsammans med min trötta familj. Vi möts utav den vackraste trädgården, orkidéer, rosor i alla dess färger, en colibri som susar mellan blommorna. Det är sent på kvällen och den vackra belysningen pryder träden och fasaderna.

Vi gled in genom dom guld prydda portarna, förbi fontänerna och in till receptionen, luft kondisionering Thank god! Det kändes som om jag hade tapet klister över hela kroppen. Min blick möter en svart man med fina vit kläder, han var omkring 30 års åldern, väldigt vacker och han bar en röd blomma i bröstfickan. Han kollar snabbt ner i golvet igen, och jag fick en undlig känsla i hela kroppen. Min blick följde honom. Han försvann bakom en stor pelare. Gömmer han sig för mig? Jag fick en känsla av att han kände mig eller att han fick den känslan av att jag kunde läsa av honom som en öppen bok.

På Arlanda mötte jag ett homosexuellt par, en utav dom haltade, en var små fet och flintis, han svettades mycket. Dom båda hade färgat både håret och ögonbrynen. Jag kunde inte ens kolla på dom. Jag har aldrig haft något emot homosexuella, jag har alltid tyckt att det varit vacker på något sätt att man kan stå för sin sexualitet Men dom två äcklade mig enda sedan första gången jag såg dom. OCH själklart hamnade vi på samma hotell också. Jag mådde illa av bara tanken av att chansen fanns att jag skulle kunna stöta ihop med dom varje dag i dom x antal veckor vi skulle vara där.

Vi får fylla i papper om oss själva innan vi får nycklarna till hotellrummen. Min tanke e fortfarande hos den svarte mannen jag såg. Männen ifrån Arlanda trampar in i receptionen.En utav männen tittar runt och det ser ut som om han letar efter någon. Med ett leende på läpparna tar han sin partner i handen och går fram till den svarte mannen, dom presenterar sig för varandra och ber sedan den svarte mannen att ta deras väskor. När mannen vänder sig om för att greppa dom 5 väskorna dom hade packat med sig så smeker en utav dom homosexuella männen honom på rumpan. I den sekunden så brast mitt hjärta i 1000 delar och jag gick med tårar i ögonen upp på mitt hotellrum. Den natten sov jag inte mycket.

Mamma knackar på dörren tidigt på morgonen. Frukost dax. När jag öppnar dörren så kollar mamma på mig med hennes stora ögon och säger "- Haha, vad har du gjort i natt egentligen".Jag kollade mig i spegeln, jag e svälld och är helt svart under ögonen. Åhh vilken bra början på min semester. Jag drar på mig min långa bruna volang kjol och ett vitt linne, kastar upp håret i en knut och sätter på mig ett par solbrillor. Vi alla går ner till frukost buffén.

Vi är på en väldigt stort hotell och det är säkert över 200 hotell gäster som var inne i restaurangen när vi kom dit. Jag tar en bricka och går efter min bror emot brödkorgarna. Eftersom jag sovit dåligt i natt så är jag väldigt trött och går rakt in i en man. Av ren vana sa jag "Fan, oj, förlåt" på svenska. Någon svara "me am sorry, sorry sorry madam, i will fix dat fo you madam, sorry madam" på knagglig engelska. En svart man böjer sig ner och tar upp min bricka, det verkar som om mannen har väldigt ont i kroppen. Mitt hjärta dunkade snabbare och snabbare, det var samma man som jag såg i receptionen, mannen som följde med turturduvorna upp på rummet, mannen med blomman i bröstfickan. Han vände ryggen snabbt emot mig, hämtade sig en tea sen sätter han sig med männen vid ett borta längst in i ett hörn på restaurangen.Min mat ro försvann helt. Jag tar mig en mugg bränt kaffe som smakar "skit".

Jag funderar på hur hans familje förhållande ser ut. Han kanske har en helt familj full med barn hemma, vart han än nu kommer ifrån. Han kanske prostituerar sig för att kunna mata sina barn. Hans sorgsna ögonen kollar ner på tallriken med äggröra, han snurrar skeden i koppen med tea. Han möter inte ens männens blick. Dom där i mot ser gladare ut än någonsin.I just det tillfället så vill jag bara gå fram till mannen, ta hans hand och krama honom. Han hade kvar blomman i bröst fickan, men den är nu vissen .

Jag vet inte riktigt om jag någonsin kommer kunna släppa denna vackra mans blick.Det har gått 1 ½ år och han spökar fortfarande i mitt huvud.På samma sett så jag äcklas av hela situationen så kanske man ska vara glad att det finns äckliga svenska gamla män som åker ner till Afrika för att ha en "sexuell upplevelse" med en svart man, för hur ska annars denna man kunna försörja sig själv och sin familj!? Fy fan vilket vidrigt liv vissa människor måste genom lida. Blir jävligt frustrerad över hela grejjen.


( sorry stavfelen men det blir lätt så när jag e upprörd)

Pojken utan värde!

Hans vackra tårfyllda ögon vänder sig emot hans mor
"- Vart ska ni? Lämna mig inte". Han shippar efter luft och sträcker sina smala undernärda armar efter sin mamma.
Mamman sätter sig ner på huk och torkar pojkens tårar "-Gråt inte min son, jag kommer snart tillbaka och hämtar dig". Hon snurrar pojken så han står vänd emot den okända kvinnan sen lägger hon en hand på hans rygg och knuffar honom emot henne. Pojken skriker
i panik.

Han är 5 år gammal och har precis blivit lämnad på ett barnhem, han har aids, resten av hans syskon och familj ska ta sig över till England. Mamman är rädd att dom ska få problem att få den möjligheten att stanna där om dom tar med sig pojken, Mugamba.
Pappan i familjen hade precis dött i aids, pojken hade alltid tytt sig mycket till honom. Han låg helldre ihop kurad bredvid honom på den lilla madrassen på hade lagt på golvet i hyddan än att vara ute och leka med hans vänner. Dom tror att pojken har blivit smittad av sin pappa som han så ömt vårdade trotts hans unga ålder. Mugamba sprang ofta den kilometer långa vägen för att hämta vatten i brunnen så att hans pappa fick i sig den vätskan han behövde. Han låg bredvid honom på nätter för pappan fick alltid feberfrossa, pojken tog sin egen kroppvärme, la sig på pappan och försökte hålla honom varm. Mugamba frågade ofta om pappa skulle lämna honom och pappan svarade alltid "Nej min son, jag lämnar dig aldrig, jag kommer alltid att finnas djup inne i ditt hjärta".

Mamman vände ryggen emot Mugamba och lämnade honom gråtande i armarna på barnskötarens hårda grepp. Han visste att han alltid kunde hitta henne djup inne i hans hjärta som hans pappa hade lärt honom innan han dog men känslan av att bli övergiven i en okänd miljö när man är så liten måste ha varit fruktansvärt. Med tårar i ögonen såg han sin mamma försvinna ut till hans syskon och lämna honom bakom sig.

Mugamba dog ensam och rädd i en säng på barnhemmet knappt 7 år gammal i hopp om att hans mamma skulle komma och hämta honom så som hon en gång lovade honom.

( Varje minut dör ett barn i Aids )

Ge min några dagar!

Ge mig några dagar så jag har jag får lite tid att sortera alla inlägg, på återseende :)

Bloggen blir aktiverad från och med 13 september.